Nellie & Nala på besök!

I går fick vi besök utav Anneli, Nellie & Nala. Nellie rusade in viftandes på svansen samtidigt som hon halvkröp på golvet för att visa sig underlägsen, jag o Anneli tittade förvånat på henne...vi förstod ju självklart att det skulle gå bättre den här gången men inte att det skulle gå så bra...Nellie var väldigt försiktig av sig då men kom snabbt över det o gick efter ett litet tag runt i huset utan att bry sig ett dugg om var Anneli var. Nala var ju inte med förra gången så hon var lite restriktiv ett tag men det släppte efter ett tag det med...självklart tog vi en långpromenad med hundarna i det härliga vårvädret...det är ett helt underbart område där vi bor för hundarna med mycket grönområden o minimalt med stora bilvägar. 

På kvällen var det möte med samfälligheten där vi bor...bra sätt att lära känna lite folk där vi nu bor. Samfälligheten består av 4 gator o totalt tror jag det är 98 fastigheter, en lekpark, fotbollsplan på sommaren o en isbana på vintern o lite skog samt ytterligare en stor gräsmatta som de brukar ha en majbrasa på, vilket vi även kommer att ha i år. Det verkar vara ett riktigt trevligt område som vi flyttat in i...

Min valp!

SNÖ???!!! Dagen kunde absolut inte börja på ett tristare sätt än att upptäcka att marken var täckt av en decimeter snö o att det fortfarande snöade... Snö o kyla gör att värken blir om möjligt ännu jobbigare, som om inte den var jobbig som det var...värken har spridit sig till handleden o i helgen upptäckte jag att jag fått en knöl eller svullnad på sidan av handleden. Jag törs inte längre ta ngt med höger hand för utan förvarning så kan jag bara tappa det som om jag inte var klantig nog ändå??? Eländet verkar aldrig ta slut...SUCK!!! 

Så i helgen blev jag tvungen till att ta det tyngsta beslutet på väldigt länge...jag har ju tingat en bedårande, gudomligt fin liten tik men eftersom jag bara mår sämre o sämre så är det inte något vidare läge att skaffa en liten valp för det krävs mycket jobb o det fixar nog inte jag som det ser ut nu...tyvärr. Jag får inte vara så egoistisk utan måste tänka på valpens bästa...så det var med tungt hjärta jag ringde till Sussi o sa i från mig den lilla gobiten. Jag behöver ju en ny avelstik eftersom Nikita har gått i pension o jag ÄLSKAR Ängla som är mamma till den här underbara lilla tjejen o pappa Kid är ju oxå en helt suverän kille med en personlighet som man bara älskar...men goast av allt är när han ställer sig på bakbenen o vinkar med framtassarna...då smälter hjärtat direkt... Alla som känner mig vet ju att min Neo helt enkelt är kungen av alla chi hanar enligt mig o Kid är helt klart kronprinsen...

Jag hade verkligen sett fram emot att få hämta hem min lilla valp...men tyvärr blir det inte alltid som man vill...men det skulle vara roligt om det någon gång kunde ske något positivt i mitt liv oxå, känns som jag har haft tillräckligt med otur för flera livstider...o allt för att jag snubblade på en tv-antenn sladd...

Fler valpkort...

Förmiddagen har gått åt till att fixa bilder på armens alla ärr som ska in till försäkringsbolaget, bilderna liknar mer ett lapptäcke än en arm. Den ser för jäklig ut, men det är inte utseendet som är jobbigast utan värken håller på att knäcka mig totalt...Dagarna blir bara jobbigare o jobbigare, jag kan knappt ta på mig kläderna själv längre för att det gör så förbannat ont. Tack o lov att jag har hundarna o Peter, jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dem...dags att rycka upp sig!!!

Jag ska ta hundarna på en långpromenad i det härliga vädret o passa på att fota lite samtidigt. Men tills det är gjort får ni hålla till godo med lite mer valpkort från besöket hos Sussi.

Tung kväll på sjukhuset!!!

Livet känns riktigt tungt o fruktansvärt orättvist ibland, varför får man aldrig vara riktigt glad o framförallt må bra? Operationen av armbågen som jag hade satt så stort hopp till...jag visst att värken inte skulle försvinna helt men jag hoppades att den skulle bli mer uthärdig, låsningarna försvann vilket faktiskt var det jobbigaste av allt men efter ett tag så vände det o nu är värken så jobbig att jag knappt orkar med den längre trots smärtstillande som jag hoppades att jag skulle slippa vid det här laget, men jag har lyckats trappa ner till hälften men det är inte det som var målet utan jag skulle vara nere på noll nu hade jag hoppats...min vanliga tur!!! Armen har blivit så mycket sämre, jag har tyvärr fått nervskador pga att de har legat i kläm men inget fungerar för att lätta o ingen läkare vill gå in i armen o släppa på nerven då den är i så fruktansvärt dåligt skick efter alla operationer, närmare 50 st så den är full av ärrvävnad som ställer till med smärta även det. I går orkade jag inte mer utan fick åka till Södersjukhuset o de kunde inte göra mer än smärtlindring...nästa steg är en neurologisk undersökning av armen o jag vet inte ens vilket sjukhus de ska skriva remissen till då jag knappt hittar utanför min egen gård...utan GPS. Det finns gränser vad man orkar i livet o min är snart nådd känns det som. 

När läkaren frågade hur min hemsituation såg ut så svarade jag att jag hade 4 chihuahuor o min kille, då skrattade han o frågade "så hundarna kommer först hör jag". Utan hundarna vet jag inte hur jag skulle orkat ta mig igenom allt det här, de är mitt livs glädje. Missförstå mig rätt det är min underbara kille oxå, men hundarna har varit med hela vägen. Sorry att det blev ett sådant negativt inlägg...ska rycka upp mig men ibland är det skönt att bara få skriva av sig lite så man får ut det. 

Jag ska gottgöra det hela med lite härliga valpbilder från besöket hos Sussi.

Valpmys hos Sussi!!!

I onsdags packade jag o hundarna in oss i bilen o åkte till Gävle, vill inte vara hemma för då håller jag på för mycket o nu är armen så dålig att jag knappt kan röra den utan att jag börjar grina...jag börjar ångra att jag opererade mig för nu har jag fått nervskador i armen istället o den värken bryter sakta men säkert ner mig, så livet är inte så roligt för tillfället trots att jag o Peter har köpt hus o flyttat ihop o sen har jag ju mina underbara fyrbenta ulltussar som verkligen kan konsten att få en att må bra... 

Vi sov kvar hos mina föräldrar för jag hade bokat in med Sussi att jag skulle hälsa på henne o valparna innan jag åkte tillbaka till Stockholm. Så på torsdag förmiddag tog jag o pappa en långpromenad med mina hundar i skogen innan jag åkte till Sussi o hennes vavvor i Grinduga.

När jag kommer dit möttes jag av ett helt gäng härliga hundar...det var underbart att se att Ängla var tillbaka i lika fina form som innan valpningen. Men härligast av allt var att träffa hennes små, underbart söta o gosiga valpar...jag tog en hel del bilder, närmare bestämt 593 st, så det kommer att bli en del valpbilder framöver i takt med att jag redigerar dem. Lyckades få några bilder som var riktigt bra för att vara mig, jag som oftast brukar få rumpbilder har lyckats få vavvorna framifrån på många av korten den här gången...vilka framsteg. Det var svårt att slita sig från de små underbara gostrollen när jag skulle åka hem. 

Jag åkte i tid från Gävle för att slippa bli fast i trafiken när jag kom till Stockholm, men oturen var framme o det var en olycka norr om Stockholm så polisen spärrade av E4:an så vi blev stående över en timme sedan snigelfart o småvägar...resan som skulle ha tagit 2 timmar tog oss drygt 4,5 timmar istället...riktigt jobbigt...

Stockholmare!

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev någonting...men som ni vet så har jag flyttat till Stockholm o det har varit väldigt mycket o för att inte tala om ruskigt jobbigt. Jag får egentligen inte belasta min högra arm alls, men det är svårt att låta bli för man vill ju fixa o dona hela tiden. Vi har så mycket prylar så det verkar aldrig ta slut hur mycket vi än packar upp så finns det hela tiden kvar... Nu har vi i alla fall fått hit alla våra saker, sista lasset tog vi i fredags, då jag även lämnade ifrån mig nycklarna till lägenheten...så nu har jag lämnat Gävle för den här gången...o blivit stockholmare!!!

Hundarna trivs jättebra, Nikita har ÄNTLIGEN slutat att löpa...men nu verkar det som att Puma ska till att börja löpa...SUCK!!!  

Så för alla våran skull så tar jag med mig Puma o Helix o åker in till stan o hälsar på Anneli, Nellie o Nala. Det ska bli så kul att se lilltjejen igen, har inte sett henne sedan hon flyttade 5 december förra året. Roligt att äntligen få träffa Nala oxå... Spännande att se om jag kommer fram över huvud taget, jag hittar ju knappt i Gävle där jag bott nästan hela mitt liv, här är jag glad om jag hittar  hem varje gång jag varit ute på promenad med hundarna... Tack o lov för GPS, utan den skulle jag vara totalt vilse jämnt...:)