Tung kväll på sjukhuset!!!

Livet känns riktigt tungt o fruktansvärt orättvist ibland, varför får man aldrig vara riktigt glad o framförallt må bra? Operationen av armbågen som jag hade satt så stort hopp till...jag visst att värken inte skulle försvinna helt men jag hoppades att den skulle bli mer uthärdig, låsningarna försvann vilket faktiskt var det jobbigaste av allt men efter ett tag så vände det o nu är värken så jobbig att jag knappt orkar med den längre trots smärtstillande som jag hoppades att jag skulle slippa vid det här laget, men jag har lyckats trappa ner till hälften men det är inte det som var målet utan jag skulle vara nere på noll nu hade jag hoppats...min vanliga tur!!! Armen har blivit så mycket sämre, jag har tyvärr fått nervskador pga att de har legat i kläm men inget fungerar för att lätta o ingen läkare vill gå in i armen o släppa på nerven då den är i så fruktansvärt dåligt skick efter alla operationer, närmare 50 st så den är full av ärrvävnad som ställer till med smärta även det. I går orkade jag inte mer utan fick åka till Södersjukhuset o de kunde inte göra mer än smärtlindring...nästa steg är en neurologisk undersökning av armen o jag vet inte ens vilket sjukhus de ska skriva remissen till då jag knappt hittar utanför min egen gård...utan GPS. Det finns gränser vad man orkar i livet o min är snart nådd känns det som. 

När läkaren frågade hur min hemsituation såg ut så svarade jag att jag hade 4 chihuahuor o min kille, då skrattade han o frågade "så hundarna kommer först hör jag". Utan hundarna vet jag inte hur jag skulle orkat ta mig igenom allt det här, de är mitt livs glädje. Missförstå mig rätt det är min underbara kille oxå, men hundarna har varit med hela vägen. Sorry att det blev ett sådant negativt inlägg...ska rycka upp mig men ibland är det skönt att bara få skriva av sig lite så man får ut det. 

Jag ska gottgöra det hela med lite härliga valpbilder från besöket hos Sussi.